Den blå koboltoxiden på vit botten är något djupt keramiskt och  tillhör alla keramiker. Listan på dem som arbetat med denna blåvita dekor kan göras lång och min respekt och beundran för alla dem är stor. Det finns ingen färg inom keramiken som kan ge en sådan nyansrikedom och styrka som just koboltblå.

Jag har stött på den på många olika museer och i andra sammanhang runt om i världen och den fascinerar mig alltid lika mycket. Detta har gjort att jag under mina närmare 40 år som keramiker ständigt studerat och arbetat med att lära mig dessa tekniker och i detta sökt mitt eget blåvita dekormåleri. Att genom kopiering söka min egen väg ger mig en ständig  känsla av något hisnande, att göra något förbjudet.

Mitt gästabud bygger på den tradition av blåmålad keramikdekor som finns runt om i världen, Kina, Japan, Mexiko, Indien, Danmark, England, Italien m.fl. och i Sverige,  Rörstrand och Gustavsberg.

Handkammare i slott och herrgårdar har stark inspirerat mig just för sin frikostighet, sin fest och sin mångrikedom i att bjuda till.  Jag vill skapa en känsla av just denna keramikglädje med min utställning där inga reservationer på form och mönster finns. Det är samtidigt med respekt man arbetar med en så klassiskt dekorart som just det blåmålade som kräver att  med endast koboltoxiden som färg få fram en oändlig nyansrikedom i de blå nyanserna. Handkammaren med sin rikedom av föremål av såskannor, chokladkoppar, tekoppar, vällingfat, soppfat, assietter, uppläggningsfat -  listan kan bli oändlig -  visar tecken på en aldrig sinande fantasi , och just glädje i tingen.